Historisk fakta om Bahamas

Bahamas är mer än en tropisk ögrupp dit man åker för att njuta av sol och bad, fiske, spännande mat och äventyr både på och under vattenytan. På Bahamas öar har människor bott och levt i nära två millennier.

Ursprungsbefolkningen lucayaindianerna

Great Inagua IslandDet första folkslaget att verkligen bosätta sig på Bahamas öar var lucayaindianerna. De anlände till öarna under 500-talet e.Kr. Lucayaindianerna var ett folkslag som tidigare hade bebott andra öar i ögruppen Stora Antillerna, där bland annat Kuba, Jamaica och Hispaniola ingår. De korsade det karibiska havet i enkla kanoter och satte först sin fot på nuvarande Great Inagua Island eller Long Island, beroende på varifrån de påbörjade sin färd. Efter den inledande koloniseringen på Great Inagua Island och Long Island började lucayaindianerna sakta men säkert expandera sitt territorium till de andra öarna. År 1500, det vill säga efter cirka 800 år på Bahamas öar, hade befolkningen vuxit till cirka 40 000. Vid tiden för spanjorernas intåg hade lucayaindianerna bosatt sig på totalt 19 av Bahamas öar samt på ett antal mindre sandbankar i närheten av de större öarna.

Christofer Columbus och spanjorerna

År 1492 anlände Christofer Columbus till ögruppen. Med sina tre skepp stog han i land på den ö som lucayaindianerna kallade Guanahani. Spanjorerna kallade dock ön för San Salvador. Spanjorerna var inte särskilt intresserade av att stanna en längre tid på öarna. Lucayaindianerna var dock en utmärkt källa till arbetskraft. Under 20–30 år efter landstigningen deporterades i princip hela den inhemska befolkningen till andra öar i Karibien för att arbeta med företrädesvis gruvdrift.

Den första brittiska koloniseringen av Bahamas

Mellan 1520 och mitten av 1600-talet var Bahamas obebott. År 1648 anlände sedan två fartyg med nybyggare från Bermuda. Dessa nybyggare var puritaner och republikaner som flytt från förföljelse på de brittiska öarna. Britterna såg Bahamas som en utmärkt plats att börja om på, utan förtryck från den brittiska kronan.

Den brittiska koloniseringen av Bahamas gick allt annat än smärtfritt. Man började att bygga ett samhälle på ön Eleuthera Island bland annat med hjälp av slavar, men den mindre bördiga jorden, tillsammans med ständiga bråk nybyggarna emellan, och även en och annan dispyt med spanjorerna om äganderätten till ön, gjorde denna första kolonisering relativt misslyckad.

Den andra brittiska koloniseringen

År 1666 anlände nästa våg av nybyggare från Bermuda. Nu bosatte man sig på nuvarande New Providence och den här gången gick koloniseringen något bättre. Strax efter landstigningen hade befolkningen vuxit till nära 500 personer. Dessa kolonisatörer levde på vad öarna kunde erbjuda. Man idkade fiske i de artrika vattnen, framställde salt ur havsvattnet och bedrev enklare odlingar. En lönsam bisyssla var också att antingen plundra redan sjunkna skepp eller helt enkelt lura in förbipasserande båtar i farliga vatten så att de förliste.

Spanjorerna var inte helt imponerade av britternas bisyssla och gick till attack. År 1684 brände spanjorerna ner de brittiska bosättningarna på Eleuthera och New Providence.

Sjörövarnästet Nassau

Öarna stod dock inte obebodda särskilt länge. Bara några år senare anlände brittiska sjörövare till Bahamas. Man byggde snabbt upp en bosättning i nuvarande Nassau och från den utmärkta skyddade naturhamnen kunde man göra mycket lönsamma räder i de karibiska vattnen. Franska och spanska trupper försökte kväsa piraterna, men lyckades inte särskilt väl.

Nassaus pirater levde väl fram till år 1718, då Woodes Rogers, den nytillträdde kunglige guvernören över Bahamas, anlände till Nassau med en flotta krigsfartyg. Rogers lyckades inta Nassau och spenderade sedan åren fram till sin död år 1732 med att bygga ut staden.

Det amerikanska inflytandet och frigörelsen från England

Efter den tidiga blodiga historien löpte sedan ett århundrade då Bahamas blomstrade och koloniserades på riktigt. Efter det amerikanska frihetskriget fick amerikanska lojalister fri lejd av britterna att bosätta sig på Bahamas. Man upptäckte bomullen och skeppade mängder av slavar till öarna. En stor del av den nuvarande befolkningen är också släktingar till de slavar som britterna släppte fria under 1830-talet.

Under den amerikanska förbudstiden upplevde Bahamas kanske sin riktiga storhetstid. Båtar fyllda med smugglad rom gick i skytteltrafik mellan Bahamas och Florida.

År 1964 blev så Bahamas till sist fritt från den brittiska överhögheten. I dag är Bahamas medlem i det brittiska samväldet och har bland annat drottning på sin 100 dollarssedel, men har i övrigt inga förpliktelser mot den brittiska kronan.

Uppdateringar

Bahamas - Ditt livs resa